renek

Ja då var äventyret över , äntligen. Det är så skönt att vara hemma. Att man kan få sådan hemlängtan, det var ett rent helvete. Lördag och söndag var förjävliga. Det var tur att min underbara mamma kom ner på frdag annars vet jag inte hur man hade fixat det.
Men men allt gick bra i alla fall och jag mår toppen. Det jag har mest ont i är min handled som har fått en inflamation. Så själva operationen känner man inte av något vilket ju är skönt.
Våren hade verkligen kommit i tyskland. När jag landade var det 22 grader varmt och allt var grönt syrenerna blommade, helt underbart var det. Tyvärr fick man ju inte se så mycket av allt då man inte fick lämna sjukhuset när man väl var inskriven. Resultatet dessa dagar blev 6 kilo, sammanlagt sedan mars 12 kilo så man får ju vara nöjd. Nu ska det bara fortsätta får man hoppas.
Mina 15 minuter i rampljuset har man ju fått också eller 5 kanske det var. Har inte sett programmet själv än men får väl hoppas att det blev bra.

Nu har man ett nytt äventyr på gång. Min bror och hans sambo är nu på BB... Så snart är man faster, gud så kul det ska bli. Hoppas allt går bra för dem håller alla tummarna för dem. 

Nej nu blir det snart min egna säng så skönt....

ha det bra allaesammans 

Ja då har lite av min resa börjat. Det är nämligen så att det ska göras ett reportage angående operation utomlands. Detta kommer sedan visas i agenda på svt. Detta kommer sedan att debateras av eu-parlamentariker allt för eu valet i sommar. Dom olika blocken är väl inte överens om hur det ska se ut med hur lätt det ska vara att få tillbaka pengarna från försäkringskassan. Det är ju så att jag måste bekosta allt själv först för att sedan kunna söka om att få tillbaka pengarna från FK. Det vore ju skönt om man till hundra procent visste att man fick det, men detta är en risk som vi får ta och vi är beredda att göra det.
Men som sagt så var de här och filmade igår. Gjorde intervju med både mej och Martin. Sedan filmade de lite när man drack en sådan härlig soppa, och Martin fick visa sina matkunskaper. Vad som kommer med sen det vet jag inte. 6-7 minuter fick hela reportaget vara. De ska även filma lite vid flygplatsen och även sen nere i Tyskland.
Konstigt var det men samtidigt så hoppas jag att detta kan hjälpa någon som funderar på samma sak och som sitter i min sitts och behöver hjälp snabbare än vad man kan få i Sverige.
Jag hoppas att allt kommer att gå bra och att jag kommer att må bättre sen. Just nu räknas dagar till avresa, jag längtar så....

Ja detta året har varit tufft, mycket på grund av det som det inte hänt så mycket här. Har varit sjukskriven ett bra tag nu, hammnade återigen i en svår deprisson som jag inte tog mej upp ur. Nu börjar det dock kännas bättre. Denna period har varit ett rent helvete. Allt har förfallit här hemma, allt bara ligger och väntar på att man ska ta tag i. Som tur är har man underbara vänner som hjälpt en under denna tid. Denna gång gick deprisonen alldeles för långt, skulle ha tagit kontakt med läkare mycket tidigare. Det slutade med att man hade självmordstankar och hade det inte varit för mina barn hade jag nog inte skrivit detta nu. Det som var mest skrämmande var att jag var inte rädd längre och det var det som gjorde mej rädd. Om detta nu är begripligt.
Mycket av min psykiska hälsa handlar ju om min vikt. Den ställer till det så mycket. Man har inget självförtroende ingen bra självkänsla. Allt man känner är bara avsky över sej själv och hur man lät sej bli så här. Allt blir bara en nd cirkel. Man känner sej helt enkelt äcklig, värdelös, obetydelsefull m.m. m.m
Detta har som sagt varit tufft både för mej och mina nära, men nu har jag tagit ett beslut som kommer att ändra mitt liv. Jag kommer den 21 april att resa till tyskland, där kommer jag att genomföra en gastrik bypass operation. Här i sverige är det alldeles för lång väntetid. Jag kommer få stå i kö till kanske hösten 2010. Detta funkar inte för mej, jag måste få hjälp nu. Hittade då denna möjlighet och jag och martin bestämmde oss för att detta var helt rätt. Detta tjänns så bra nu och nedräkningen till avresan har börjat. Jag hoppas verkligen att operationen funkar. Jag vill ha tillbaka mitt liv.